Roland Ohlsson tjafsar inte. Född på femtiotalet i ljuset av den stora fabriken var framtiden förutbestämd. Efter att ha plankat in på bion i Sågmyra och sett Kärlekens Språk vid tretton års ålder väntade brudar, bilar och verkstadsgolvet. by Lars-Åke Krantz
-
Dalarna våren -68 INTE! Det har gått 40 år men för Roland Ohlsson kan det vara det samma. Värderingar är ingen säsongsvara för honom. Sågmyra och raggen forever.
Worldkustom åker igenom Dalarna och ringer hem till Roland för att få vägbeskrivning och mobilnummer.
–Mobilnummer säger han. Tonfallet är som att han vill spy. – Sånt skit använder inte jag. Möt mig vid klockstapeln i Sågmyra.
Uppflugen på en fullsize Oldsmobile från 1963 ser han granskande på min Suburban. Han glider ner från huven och sträcker ut en valkig hand.
-En subba, säger han. Häng efter mej.
Han har skruvat i hela sitt liv. Privat, i egen bilverkstad och hjälpt andra på nätterna. Han höll på att knäcka sig till slut. Arton timmar om dygnet år efter år har sitt pris. Idag lagar han industrier. På fritiden är han aldrig långt ifrån en öppen huv. I Oldsen sitter en 394 Rocket motor. 10,25:1 i kompressionsförhållande och 280 hästar.
Oldsmobilen vaknar med ett råmande och klättrar upp efter sluttningen som leder till hans hus. Raka rör hjälper övriga Sågmyra att veta att Roland är på väg hem.
När Tidstrands yllefabrik blomstrade under efterkrigstiden kom tusentals till Sågmyra. Rolands mor kom från Tyskland för att arbeta i fabriken och träffade Rolands far som var uppväxt på platsen.
-
1896 började Axel Ludvig Tidstrand bygga yllefabriken vid Solarfskvarnen.
- -Samhället pulserade och fabriken var hjärtat, säger Roland med värme i rösten. Du förstår fabriken lyste upp himlen nattetid. Här fanns allt. Butiker, post, biograf, missionshus, serveringar, hotell och allt levde.
-
Gasen i botten, en hand på ratten och ciggen mellan fingrarna i ventilationsrutan. Roland Ohlsson är på riktigt.
Hans minnen vittnar om närhet till alla och en eftersträvansvärd glädje och enkelhet men när fabriken lades ner på sjuttiotalet följde den lilla orten Sågmyra med i fallet.
-
Vi hade en gammal gubbe i byn som inte gillade när amerikanarna började leverera sina bilar med V8:or istället för sexor. -Du förstår kolvarna lutar i de där motorerna och det blir vändkanter på undersidan, sade han.
Oldsmobilens dörrar öppnas och stängs med ett klick. Det är nästan så dörren söker karossen och faller in i öppningen av sig själv. För den skull utan att glappa eller släppa igenom vindbrus. Den bara öppnar och tillstänger karossen som en dörr ska när den är som bäst. Olds 88:an har inte gått så mycket och är i ett bevarat, orört skick.. ja sånär som på avgassystemet då.
Vänta, säger han och svänger av mot USA-bilsfirman Motor Garaget i Borlänge. Moparmannen som för tillfället åker Oldsmobile -63 måste ha sin veckodos. –Det här är bilar, kurrar han och drar sig efter Dodge Senecan från 1960.
Roland är egentligen Moparkännare av Guds nåde men Oldsmobilen fick dispens eftersom ”pappa hade en sån”.
-Han brände in med den i en VW i Tyskland när jag var liten och vi var på semester. VW:n gick inte att köra från platsen.
-Pappas bil fick en liten intryckning i kofångaren. Jag spårade bilen för några år sedan och den finns kvar i trafik i Sverige.
-
Choke? Va f-n en riktig jänkare behöver ingen choke.
-”Kolla bakom nummerplåten, sade jag för att vara säker på att det var rätt bil”
-Det är en liten buckla där, sade ägaren.
-Då visste jag att det var pappas, säger Roland.
Klocka och mobiltelefon svär han åt men solur har han.
Det har gått upp och ned i livet för Roland.
-Ibland har man haft jobb och övertid och dessutom skruvat i bilar på nätterna åt andra och ändå inte haft råd att torka flottet ur pannan, säger han
På tröskeln till härbret. Jag har gett bort så mycket i mina dar. Inte minst när jag slutade med verkstan. Man har ju inte plats. –Vill du ha en generator?
Han står i härbret på fädernesgården som han nyligen köpt och vänder på gamla bildelar medan solen sjunker. På grillen ligger korv och karré och i köket stökar Vera med tilltuggen.
-
Det här är en ställning byggde vi för att sänka ner de tunga lådorna på en Blazer. Man ställer ställningen inne i bilen, öppnar locket i golvet och taljar låda och fördelningslåda samtidigt.
– Hon är bra Vera, min nya tjej, säger han och fortsätter.
– Allt är bra nu. Jag nästan grät när ljusen tändes i fabriken igen.
Tillverkningen är borta men handeln blomstrar där numera. Outlet och lågpris trängs med märkeskläder och serveringar.
-
Ett hemmabyggt motorstöd med samma arom som en slipsten på en fäbodvall. Vi snackar rötter. Här har kanske 100 V8:or suttit. –En gång började en motor som gick snurra i den för farsan och mej.
Vill du se vart jag skall bygga mitt garage? Vi går nerför slänten till platån som hans far en gång förberedde för ett garage innan allt försvann. Den klara dagens sol har bytts mot kvällskyla och jag får låna en tröja.
-Där tänkte pappa bygga men jag skall bygga större, här borta.
Det ryker ur munnen när han pekar och den urblekta jeansjackans ärmar flaggar stolta och oknäppta vid handleden.
-Mat, ropar Vera från förstukvisten.
-
Lördagskväll i den lilla stugan vid skogskanten. I Buick Rivieran från 1973 kom Håkan Svart med sonen Robin. Den grove höll hov. Här har han sprungit som barn och nu har han köpt loss ”morsans hus”. Han är hemma.
-
Söndagsmorgon. Varmkörning av bil och gubbe.
– Allt är bra nu. Jag nästan grät när ljusen tändes i fabriken igen
- Sommaren har ännu inte kommit men ljuset och dofterna har återvänt. Det våras för familjen. -Vera är det bästa som hänt mig, säger krigaren i jeans.
-
Klicka på bilderna så blir de större
