Ingemar Åsenlund från Kvissleby har ordning på sina grejer. Pokalerna vill gå hans väg och originalutförande brukar det handla om. Därför gjorde vi stora ögon när en sänkt, bigblock-Packard rörde upp dammet och Ingemar steg ur! av Lars-Åke Krantz.
Packard 1939 var exklusivare än Cadillac och Lincoln. Det stolta märket var prestigebilen nummer ett under tjugo- och trettiotalet. En mäktig ensling som stod stark mot de stora koncernernas lyxbilar.
Packard hade hela 35 modeller 1939 exempelvis. Enbart de olika coupémodellerna One Twenty Club Coupé och Super Eight Club Coupé sålde över 20.000 bilar. Vidare fanns det en Twelve Coupé som var en helt annan kaross. Packard gjorde totalt 28.000 bilar 1939. Cadillac sålde 14.000 bilar och fick stödja sig på LaSallen som klippte iväg 23.000 fordon samma år.
Ingemar hade sett den muskliga Packarden med Chevrolet 454 V8 redan i mars 2013 på nätet i en annons. För er som försökt kontakta annonserande amerikaner följer här en välbekant irrfärd. Bilden i annonsen sade ingenting om skicket. Den första kontakten togs i mars när Ingemar därför skickade ett email med frågor om bilen. Svaret blev:
-Jag flyttar till LA. Inga uppgifter nu.
Ingemar väntade till april och skickade frågor. Svaren som kom var inte beskrivande. De var korta. Man fick inte veta något. Ingemar gav sig inte utan ville ha flera fotografier.
– Kameran trasig, kom det till svar.Det var uppenbart att säljaren inte var beredd att lägga någon som helst energi på svensken.
Det är så befriande att prata med Ingemar Åsenlund. Vi sitter i det högt belägna uterummet med utsikt över åkrar och hästar där solen skiner över landskapet precis som det ser ut i Åsenlunds hjärna. Han har överblick. Vy. Perspektiv.
Lugnt knåpar han på och kontaktar SFRO angående den stora motorn. Han får veta att Hotrodden får ha max 204 hästar per 1000 kilo samt att bromsarna hos amerikanska byggen ofta är för klena för de svenska normerna.
Ingemar skickar ett nytt mail till USA.
– Vill du vara vänlig och mäta bromsskivornas diameter.
– Inget svar och annonsen försvinner
Detta är verkligen en bra skola för kommande importörer.
Häng med i Worldkustom hur Ingemar tar bilen i hamn.
Ni får veta allt.
Efter flera månader dyker plötsligt bilen upp på ebay. Ingemar är varken arg, frustrerad eller misstänksam. Han bara trycker på frågeknappen och fortsätter metodiskt nysta som den dataingenjör han är. Till slut börjar svaren dyka upp i Ingemars privata mail och inte via ebays svarsformulär. Svaren kommer till den mail han använde i mars. Amerikanen har insett vem han mailar med. Ny börjar utförliga svar komma.
Mannen hade köpt bilen och kört 200 mil. Motorn, en cratebigblock, kom från en annan bil och hade gått 400 mil. Lådan var en TH700 och bakaxeln en niotums Ford. Framvagnen var från en 60-tals T-bird med ventilerade skivor fram och solida men dock skivor bak. Godis alltså.
Ingemar kontaktade nu Pontus Billström i Jacksonville Florida och gav honom fullmakt att ordna med en besiktningsman i Kalifornien.
Nu gick det fort. Det kom 100 högupplösta bilder där man såg att fotografen haft koll att fota det som var viktigt.
Till detta kom även ett protokoll. Ingemar dealade på priset, fick grönt, tryckte på knappen och pengarna satt på säljarens konto. Billström ordnade transport över hela USA till Jacksonville varifrån bilen skeppades med roll on roll off till Holland för att erhålla 6% moms vid ankomsten till EU istället för Sveriges 25% . Därefter skeppades den till Göteborg.
Nu hade det blivit november 2013 och mörkret, isen, kylan och slasket hade lagt sig över Sverige. Ingemar kostade på täckt transport till Kvissleby för att få njuta av en ren och fin bil vid ankomsten. Ut rullade en skitig, dammig, bucklig bil med krossad ruta som dessutom var död eftersom tändningen varit ”på”.
Det senare mera lag än tillfällighet. ( Artikelförfattaren Krantz fattar inte vad korkskallarna i hamnarna håller på med som alltid ser till att bilar kommer med söderfrusna batterier, tömda tankar, nyckeln i läge tändning och uppbrända tändspolar) Men Åsenlund, med överblicken och jämnmodet hade en högre nivå. Han malde på och tog en sak i taget.
-Det var mycket tjafs med det där, tillstår han dock.
Han hade två försäkringar. Förlisning från skeppningsfirman och skador från Lloyds. Han fick ordna fram bilder och protokoll från lastningen i Jacksonville, ta in anbud angående riktning och lackering och presentera förslag.
Det tog månader. Till slut fick han 26.000 att laga skadorna för. Detta gjordes hos Sundsvalls Custom & Styling med den erkänt duktige Ulf Kusendahl. Nummerplåt lät han göra själv liksom glas till blinkers och andra detaljförbättringar. 
Under tiden hade han tvättat bilen noggrant, köpt nytt batteri och startat bilen.
-Det var ett väldigt oljud, noterade han, köpte större ljuddämpare och lät Kusendahl monterade ett utjämningsrör mellan avgasrören.
SFRO kom och påtalade att bromspedalen satt på fel sida om rattstången plus några punkter till.
-Bra grejer sade Åsenlund och plitade nogsamt ner allt, såsom illa utförd eldragning och felaktigt monterade bromsrör.
När SFRO kom tillbaka hade de missat att ha med sig papperen ”men det har inte jag” sade Ingemar och alla punkter kunde prickas av.
Den åttonde augusti 2014 kunde bilen registreringsbesiktas. Den väger 1700 kilo och bigblockmotorns 245 hästar klarade normen med glans.
– Det tog ett år, summerade mannen med kylan, överblicken och uthålligheten, drog ner solglasögonen och bjöd på en tur.
I garaget såg det trevligt ut. Ingemar Åsenlund, full koll.
Tyvärr råkade Ingemar ut för ett smärre missöde, så säsongen 2015 kommer Packarden ut i en ny förbättrad version efter massage av hr. Kusendahl. Vi ses på Sundsvalls Street Meet 6 juni, eller hur Ingemar.
Bara den blir klar tills dess.
Nu är det andra problem med lackering som inte blev bra så det måste göras om.
Annars är ombyggnationerna klara och blev bra.
Kul att se något annat än Ford o Cheva som är ombyggt. Jag själv var på väg o köpa en cheva coupe 36-37 men av en händelse så såg jag en Packard business coupe 37 till salu, kan bara säga det blev ingen cheva.