Jezewski, Wells, Krantz och svensk rock i USA

Telefonen ringde i Florida. Det var Christer Bergman som är Peter Jezewskis gitarrist. –Jo, Robert Wells undrar om han också får vara med i bandet? av  Krantz

Detta är berättelsen om ett uppträdande som inte finns. Som inte går att köpa. Inte boka biljetter till. Inte planera. En omöjlig spelning. Ändå…

Peter Jezewski behöver ingen presentation för oss som växt upp med rock and roll och DooWop men Worldkustom har tiotusentals unga läsare och nästan tiotusen amerikanska. Peter har alltså Sveriges bästa röst för melodiska femtio- och sextitalslåtar, dessutom låter hans röst lika rent, intonerat och snyggt live som på skiva. Efter att ha varit ledfigur i The Boppers övergick han till solokarriär och spelar nu för utsålda konserthus hela vårarna och höstarna i sin nostalgiska Be Bop-a-luba show med tolvmannaorkester.Peter svängde in på gården hos Worldkustoms Krantz i Florida. Med sig hade han sin gitarrist Christer Bergman. Efter  jammande vid poolen ville Peter och Christer spela live.Bandet Krantz&Krantz hade lirat i USA tidigare så när Peter och Christer dragit vidare åkte Krantz till den största, bästa musikscenen för gammal god rock and roll i Cape Coral:  Tiki Hut.-Vi har inga förstärkare eller högtalare. Vi har inte ens instrument till alla men vi har Sveriges bästa rockröst med oss, sade jag.
-Jaha, men vi har bokat in band redan, utom i morgon då men det är ingen bra dag.
-Vi tar det, sade Krantz!

Nu gör Tiki Hut något alldeles fantastiskt. På en dag skaffar de fram en stor ljudanläggning med tekniker, instrument, ljus och rubbet.

Under tiden har Peter åkt till sina kompisar Maria och Robert Wells. Peter berättar om det eventuellt förestående giget.
-Det låter kul, säger den världsturnerande superpianisten och så kommer det osannolika telefonsamtalet till Krantz.

– Robert vill hänga på. Går det bra?

Bengan Nilsson som driver Nostagiimporten bor i Cape Coral på vintrarna och är spindeln i nätet bland svenskarna. Krantz ringer honom och alla informeras. Nu börjar telefonerna ringa på Tiki Hut. Hotellrum bokas. Bord bokas. Folk åker från Orlando, Miami, Sarasota.

När klockan är sex är det trångt i lokalen och förväntningarna går att ta på. Här sitter en pensionerad amerikan som tidigare scoutade för Sony. Han har nåtts av det otroliga. Han sitter rakt framför den ännu tomma pianostolen och stirrar.  Krantzarna ses stämma och fixa men var är Peter Jezewski? Han kommer väl?

Vid sju äger Peter och Christer publiken. Klocka åtta ansluter Krantz&Krantz och vid  nio sätter sig Robert vid pianot. Publiken står upp.

Det är öppna väggsidor i krogen och folk trängs ute på parkeringen. Inträdet är fritt. Några försöker göra en spontan insamling med burkar i total eufori över musiken.

Peter står bredbent och smattrar ut basmattor, kung på elbas som han är.

Christer stöter riff från gitarren med sina gyllene fingrar, Maria drar iväg Route 66 i ett framträdande av världsklass också Robert då.

Styr allt med sina 88 tangenter. Startar, stoppar, breakar, solar och ler hela tiden inne i det stora svarta som hänger ner på känt manér.

-Jag har ställt ner guran och trycker av bild efter bild. Det är bra nu. Mycket bra.

 

 

Maria Wells in action. Gåshud.

Orepat. Man går upp och kör så det ryker helt enkelt.

 – Hur kör vi nu då?
-Ja, men vi kan väl börja litet fint och sedan ökar vi efter accan in i loopen.

Proffs!