Drömarvet. 1959 Cadillac !

Sean Mathis ifrån Californien minns hur Cadillacen anlände till gården helt ny.  Han kommer ihåg hur han brukade dregla över den.  Idag står bilen i Seans garage.  Läs Seans egen berättelse om farfars 59:a Caddy. av Krantz 

Min farfar (hädanefter kallad Pop) köpte den här Cadillac 59 Coupe DeVillen i Kalifornien.  Det var deras familjebil då pappa växte upp. Efter ett tag användes den mindre och mindre för att slutligen ställas av  under en presenning i Pop’s  verkstad. 

Som liten brukade jag gå in där och dregla över den men aldrig att jag ens såg den  på gatan eller någonsin  satt i den. 

När jag var 20  gick Pop bort.  Bilen blev stående i verkstaden. Den togs fram en gång till min kusins bröllop men sedan hamnade den under presenningen igen.  Varande den enda bilentusiasten i familjen  ägnade jag följande tio år åt att försöka bli ägare till bilen.  Jag försökte få köpa den av farmor vid flera tillfällen. 

Hon nekade alltid mina erbjudanden. En gång sade hon att den fick hellre bli kvar i familjen än att hon sålde den till mej ?! 

Det var då jag fattade att hennes förstånd började svikta och det fick mig att helt ge upp planerna på att någonsin få äga farfars bil. 

Farmor gick bort 2014 och i sitt testamente  önskade hon att fastighetens värden skulle delas lika mellan hennes två söner, alltså min pappa och min farbror. 

Det var spiken i kistan, tänkte jag. De kommer att sälja bilen till första bästa och dela på pengarna. Wem som helst kommer att sitta och ratta Pop*s bil

Vi har alla slitdelarna till din bil. Blixtsnabb leverans. 0660-82810

Några månader senare fick jag  ett telefonsamtal från pappa.  Han frågade mig om jag fortfarande var intresserad av bilen.  Det kom som en blixt från en klar himmel.
-Självklart, svarade jag innan han hunnit prata klart.

Det visade sig att pappa mindes mitt motstånd mot att sälja bilen till någon utomstående. Han hade köpt ut min farbror och nu fick jag den ! 

Snart skulle jag begripa att arbetet med den där bilen just hade börjat.  Tills nyligen hade jag spenderat hela mitt liv i närheten av Pop’s verkstad.  Just innan jag blev ägare till bilen hade jag dock flyttat till North Carolina och nu satt jag med uppgiften att transportera den sex meter långa bilen tvärs över USA. 

Efter en månads pusslande med logistiken kunde jag äntligen dra ner till Food Lion’s parkeringsplats för att träffa min Cadillac. Den stod högst upp på en billtransport. 

Direkt insåg jag vad det var att äga en sån bil.  Inom några minuter hade bilar stannat, folk börjat fråga och handlare kommit ut ur sina butiker för att titta på bilen och prata.

 Jag fick bud på bilen av folk som svängde in . 

I allt hallabaloo var jag rädd att bilen jag aldrig suttit i skulle vara en besvikelse.  

Kanske skulle den inte starta och kanske skulle den få bogseras till mitt hus.  Efter litet övertalning startade den dock och kunde köras av transportbilen. 

Jag signerade papperen och började färden hemåt till huset översvämmad av känslor. Trots att jag drömt om bilen i hela mitt liv hade jag aldrig suttit i den och ändå, här var jag nu i min drömbil. Det var blandade känslor för jag märkte att den gick trögt och drog åt höger. 

Ja gasade på men den liksom ville inte nåt vidare och jaha, det var därför!  Handbromsen var ilagd.   Ja, tänk om alla bilproblem var så lättfixade.   När jag skulle in i garaget kom nästa problem.  Skulle den här amerikanaren gå in. Jag backade så den så gott som tog i väggen längst in och med ett lillfinger till godo i fronten  fick jag igen porten. 

Det blev ingen sömn den natten. Jag var så uppskruvad att jag tillbringade hela natten i garaget putsade och fixande med min bil.  Jag tvättade och ordnade och gav den all kärlek den förtjänat under åren under presenningen. 

När helgen kom åkte jag till en bilträff som jag just fått veta om.  Den fick pris direkt för en av 20 bästa bilar på träffen.   Sedan dess har jag åkt på varenda lokal träff i området och bilen har blivit en succe för mig. Den bara går.  Oljebyte och nytt batteri är det enda som behövts.  Jag åker med original Carlifornianummerplåten och har även registrerat samma nummer  i North Carolina.  “4POPS59,” 

När som vädret blir varmare i april  är det ut på vägen igen till mer och fler avlägsna träffar.  Jag använder den för att träffarna skall kunna samla in pengar till välgöre het och för att dela mn glädje med andra och längre fram längs livets väg kommer slutligen min son att få ärva den.