Montera vandrande blinkers.

Ford Thunderbirds blinkersfunktion från 1965 var så urcool när den kom att en hel bilvärld stod med haksläpp. Då gällde ett motordrivet relä i bagaget på Åskfågeln.  Idag finns IC-kretsar som ger din bil rinnande bakljus. by Lars Krantz 

Vandrande blinkers eller rinnande bakljus är svenska namn på den fantastiska gimmick från Ford Thunderbird 1965 som kallas Sequential turn signals.

Fem elektromekaniska komponenter ingick på den tiden. Blinkersspaken, ett blinkrelä, dessutom ett delningsrelä plus ett motordrivet fördelningsrelä i bagaget samt ett bromsljusrelä.

Systemet krånglade och togs bort efter två år men intrycket i bilvärlden blev skrivet i sten. Den som sett vandrande blinkers glömmer det aldrig.

Min Pontiac Bonneville från 1966 har sex bakljus. Som gjort för vandrande blinkers.

Efter en sökning på nätet stod det klart att flera firmor tillhandahöll elektroniska ombyggnadssatser till nyare bilar såsom Mustang 2005.

Två rader med bakljus men inga levande blinkers. Nu skulle jag bygga bort Thunderbirdkomplexet jag levt med sedan 1965.  Pyramid Audio i Texas hade en sats för Impala 1994-1996.  GM alltså och så nära Pontiac 1966 jag kunde komma. En luftlätt kartong kom på posten efter några dagar.

För 128 dollar kom ett luftlätt paket i brevlådan. www.blinkblink.com. Det som vägde var två lamphållare med lampor som jag dessutom klippte bort.

Återstod gjorde två hemliga IC-kretsar i krympslang tunnare än Dajm. Monteringsanvisningarna innehöll inget schema, bara färganvisningar vilken tåt som skulle kopplas till vilken på en Nittiotalsimpala.

Buntband, krympslang, lamphållare som jag  klippte bort och en beskrivning med trötta bilder var inte upphetsande.

 

Hårdvalutan var ”chokladbitarna” med trådar. Ersättningsblinkreläet blinkar något långsammare än original och ger baklamporna tid att vandra. 

Efter nedtankande av kopplingschema till Impala 1994 klarnade det hur man skulle göra i bagaget på Bonnevillen.

Så funkar det. De två svarta kopplas till jord. Den gula läggs ihop med Bonnevillens gula kabel till lampan som sitter närmast nummerplåten. Den vita går till den mittersta lampan med fördröjning och den röda går till den yttersta lampan med ännu mera fördröjning. Jag pillade loss originalblecken i lamphållarna och lödde direkt på dessa.

Innersta lampan(gul kabel) tänds som vanligt samt förser IC kretsen med ström. Den fördröjer mellanlampan (vit kabel) och den yttersta fördröjs ännu mer (röd kabel). Jorden anslöts med en kabelsko och ”Dajmbitarna” elektroniken kläms fast av originalhärvan.

På andra sidan samma sak fast där är den gula kabeln grön. Samma färger på Impala 1996 och  Bonneville 1966 trettio år tidigare!  

Inkopplingen blev en historia på 45 minuter och nu blinkar Bonnevillen som ett flipperspel i korsningarna. Även bromsljuset blev en sensation. Allt under tusenlappen.

Den som vill kan köpa två vanliga växlande reläer, ett par kondingar, två motstånd och bygga själv. En krets går åt för varje sida. Jag har inte byggt och provat att det funkar.