Svartchevan neg tungt i asfaltdalarna. Vi hade kommit genom gläntorna längs väg 50 för ett besök hos Cyklon i Ludvika = besiktningsräddarna som klarar allt. Det skymde och vi skulle åka hem men då . . . / av Krantz
Garagemannen Arne Friberg som skjutsade mig stannade i dörren mitt i steget till Chevans framsäte och vädrade.
– Mison 20, sade han
Jag var trött efter dagen och ville bara norrut men kraftkarlen Arne vädrade svetsning väst nordväst tilltagande mot kvällen. Vi satte oss bakom tonade rutor där skymning blev ännu mer påtaglig.
– Dom svetsar, sade Arne.
Jag såg den väldige ratta av på ”fel” sida om sjön Väsman och dra in i skogarna där ingen Västernorrlänning hittar.
Jag lutade huvudet . mot sidorutan och blundade.
Chevapickisen bromsade in efter ett tag och jag öppnade ett öga.
En A-Ford cab satt i gräset.
Hade han haft rätt ändå? 
Vi svängde in. Sidventilare, ekerfälgar med snobbring och vita däcksidor. En fullkomligt underbar skapelse. Skogen länge ner blinkade blått i otakt. Jag skruvade upp känsligheten på kameran. Det gav mig en timme till. 
Blinkandet upphörde när vi rullade ner.
-Vad gör ni?
– Näe inget.
-Inget?
-Inte mycket i alla fall. Vi småfixar litet.
Det är helg. Försommar. Pizzeriorna i Ludvika fejar sina uteserveringar och febriga husvagnsägare polerar sina dragkrokar på Q8. Luften är yster med skolavslutningar och semestrar i sikte.
Här märks inget av det där. Tempot är ritardando på musikspråk. Talet luftigt med pauser öppna som fält för den som vill inflika något. Varmt, fåordigt.
-Jaha, de grejar litet inför cruisingsäsongen tänker jag och stiger in men …
. . . vad har ni gjort ?! Har Forden exploderat? 
– Nja, vi fixar litet rost, säger Håkan Larsson. Forden är bra men … vad skall man annars göra på helgen?
Jag ser mig omkring. Allt är o-i.
Plötslig råmar det till i kvällen. Kompisen Lennart Helsing har pratat färdigt.
-Jo, men en skärm kan väl vara kul att pyssla dit när man hälsar på, är kontentan av vad han sade.
Dalarna, tänker jag. Sveriges Californien. En A-Ford på gruset och punktsvets på en femtiotalscab till kaffet.
Bilen har bara gått 72.000 miles totalt. 12.000 svenska mil. Motorn är 312:an som fanns som option 1956 även kallad Thunderbirdmotorn. Nu har den fått nya toppar på det renoverade blocket efter att den byggt tryck i kylaren. Inredningen är bara rekondad och ligger blank på betongen intill. 
Sunlinern med optionmotorn, låga milen, originalinredningen och rostfria karossen blir mycket att ta in. I ett uthus vid vägen muttrar två polare med var sin öppnad pilsner en lördagskväll i maj.
Titta inte ungdomar. Den gamla räven Helsing driver. Plåtrikt och rörmokeriverktyg är inte på samma sida i boken. Jag går ut ur garaget och ögonen faller på carporten längre upp.
Där står en cupa i dammet. Går närmare . Metallic under gul pollen och sidepipes och skärmarna?
-Vad är detta?
-Det där var en högerstyrd Ford 39:a coupe från Sydafrika som kom till Sverige, fick ratten flyttad och en Volvo Amazonframaxel med SAAB kuggstångsstyrning.
-Går den, frågar jag.
-Ja, jo den har stått här hela vintern men den är besiktad.
Håkan sätter sig i och du store det finns ström i batteriet!
På fjärde försöket har bensinen kommit fram och den dundrar igång. Vilken försommarkväll!! A-Ford, femtiotalsford och hotrod. Håkan lägger i backen och minsann, dexronen har inte runnit ur denna 350 låda från GM under vintern. 350 V8:an tuggar ner i varv och Forden från 1939 reverserar snällt ut. 
Jag springer runt den som en tonåring. Jag vill ha den på en gång. Glöm proportioner, linjespel, frenchningar och fjoll. Det här är en räser! En backbil. En hemmabyggd gasenibottenleksak. Det här är hotrodding! Kolla skärmarna! Vilket tilltag! 
Kan du .. är den … alltså … säljer du den?
-Va, ja det går väl. Jag kör inget med den. Har ju A-Forden och skruvar på Sunlinern så den här är mest en kul grej att ta ut ett par gånger om året . Den är besiktad som den står så. . .
Han micklar med något.
-Den har flippfront, tänker jag och mycket riktigt. 
Drömläge för skruvande, fixande, ändrande, förbättrande. Vilken kul kärra och inredningen var snygg. 
Rå, raket som inte liknar något annat med attityd och tänk som går utanför boxen. Jag gillade den direkt men man kan ju inte ha allting. Den här på en trailer på väg till backtävling, uppstart, tankning och breedställ hela vägen upp. Oslagbart. 150.000 och den är min . Jag sparade numret till Håkan i Ludvika. 070/354 6240.
Time för avsked. Jag var degig när jag kom. Nu var jag i gasen och skulle bli grusrodder. Öppna dörrar och snack i kvällningen
– Tack alla fantastiska män och kvinnor i hobbyn.
Härligt reportage!
Mycket bra reportage, både roligt och inspirerande.