Gömda inne i Floridas djupa träsk finns gårdar som kräver inbjudan. Kamerabevakade, elektriska grindar i slutet av av slingrande grusvägar leder dig bort från trygghet, gängse värderingar och lagar. Där inne är det du och husbonden och du står på hans jord. by Krantz
Skyltarna började tidigt. Fastsurrade med brandslang såg de ut som ormande hot.
Man fattade budskapet. ”Vänd om främling.”
Privat och Återvändsgränd stod det.
Jag rullar in i skymningen och ågrar redan valet av tidpunkt. Om en timme är det becksvart här.
Stannar vid en grind. Väntar.
Sakta börjar den vridas inåt och jag kör igenom. Den stängs omedelbart bakom mig. Framför mig nu en smal slingrande grusväg kantad med träd i träsket.
Jag passerar bilvrak som djungeln långsamt förtär. På stammarna hänger skyltar. ”Vänd om” står det igen.
Jag rullar sakta förbi. Bakom en kurva en drake och bakom nästa kruva en gigantisk en. Den sitter under ett mäktigt träd. Rullar vidare. Konstigt, den följde mig väl inte med blicken?
Fler bilar bland träden.
Så öppnar sig vegetationen.
En hjärtformad sjö med ett cracker shack och ett vattenhjul dominerar intrycken till höger och vid sjöns slut en gårdsplan.
Ett hus med front porch ligger makligt till vänster.
En lång cowboy släntrar i skuggorna framför.
Jag känner igen honom. Det är JJ, mannen som har bjudit in mej.
www.worldofclassics.se Tips: Klicka på annons och alla bilder så blir de större
Vinden vänder och en hel bil svänger runt sin egen axel. Jag tittar instingtivt dit mitt i handslaget.
-Åhh, den där byggde jag för många år sedan, säger han. Den kommer ingenstans. Det är min vindflöjel. Allt jag bygger roterar. Det förklarar drakarna, tänker jag.
Inne i en mörk byggnad står Ruthie. En lång kvinna i järn med spetsig byst bakom en leopardfärgad BH.
JJ lyfter på BH:n. Har du läst Bibeln, frågar han i dunklet?
-J-ja, svarar jag.
-Du vet Adam och Eva, säger han och skall till att lyfta på trosorna och visa att därunder, från en liten knopp, leder en elkabel hjärnan.
– Hon fryser JJ, säger jag. Han hejdar sig och hänger tillbaka BH:n
-Jag byggde henne på åtta timmar i alla fall, hon snurrar, muttrar han.
Vi går vidare bland konstverken och kommer in i garaget där Wango Tango huserar. En sladdlampa lyser under huven och återkastar skenet från den kromade lungan på det stora Dartblocket. Längs väggarna trängs bildelar på riktigt. Inte dithängda som kuriosa. Inte utställda.
De bara är där i Floridadjungeln varsamt sparade på spikar i grovt timmer. Förvarade genom decennierna, om utifall. Bänkar och golv luktar olja av motordelar med namn som Edelbrock, Holley, Hooker, Mallory, Scintilla, Isky och Mickey Thompson. JJ ser att jag ser och ett ordlöst leende sprider sig över hans ansikte.
572:an med 8:71 kompressor är byggd för att gå i timmar på full gas.
Tystnaden slits sönder när 572:an med 8:71 Littlefieldkompressorn börjar leva.
Hjulen rör sig och Chevroleten gräver sig ut ur garaget. JJ backar och tar om och varje gång han lägger i växeln på Powerglidelådan spinner hjulen på betongen. Rupp – rupp – rupp – rupp.
Den enorma motorn kämpar för att få luft där JJ rullar fram hållande spjällen stängda för att inte hamna i sjön med bilen. De kortpipiga avgasrören perforerar luften, skjuter dammet åt sidan och studsar mot marken upp mot kött och blod där de gräver sig in i ryggmärg och minneslagring.
Jättevinkeln står och snarkar förtvivlat upp och ner i varv på en tomgång som balanserar mellan noll och 800. Så slår han av.
-Jag är andra ägaren på bilen, säger han, bjuder upp mig på front porchen och serverar isvatten.
Ödlorna rusar över tiljorna och fåglarna hörs åter i träden. Vinden har lagt sig. Sjön är svart. Kvällshettan står still. JJ berättar detaljerat:
Där var jag 1972, 16 år gammal görande saker på mitt eget sätt som alltid.
Jag var förälskad. Åhh, jag hade tjejer och sånt men så kom 54:an! På skolparkeringen stod -55, -56, -57 Chevys när -54:an rullade in.
Detta var riktig kärlek! Jag hann njuta av den några månader innan den försvann som en blixt. Killen som hade den var äldre och dök upp i en skinande Camaro istället. Jag frågade om -54:an. Han berättade att det var farfars och att han kunde tänkas sälja den för 350 dollar.
Det var massor med pengar då så jag frågade pappa. Han sade ifrån men jag var hopplöst kär. Med 200 pengar jag tjänat på att klippa gräs hos grannar plus laddad med ytterligare 150 pix jag lånat av syrran åkte jag till gubben. Han sade då att han ville ha 375 och att batteriet skulle han ha tillbaka. Jag ordnade på något sätt fram 25 dollar till och åkte hem stolt. Väl hemma lyfte jag på huven. Då kom pappa.
-Och du gör som vanligt precis som jag säger grabben, sade han sarkastiskt.
Jag lyfte ur batteriet.
-Och den gamla rishögens elsystem behöver meckas med på en gång ser jag.
-Nej, jag måste lämna tillbaka batteriet till gubben, sade jag.
Pappa tittade på mig som om jag slagit huvudet i något hårt och inte lärt mig någonting av honom.
Jag var kär. Jag körde min bil hela skoltiden, cruisade Cleveland Avenue och hängde med hotrodgänget varje kväll. Sexan knäckte jag i ett race och satte istället i en 327 V8 och raceade tills jag sålde motorn och bilen blev stående. Sedan blev jag biten igen. Jag har alltid gillat gasserstilen så efter 40 år, med hjälp från vänner, är jag här igen med min bil och jag älskar henne mer än någonsin.
JJ har försökt bygga så korrekt som han kan en tidig gasser som de såg ut efter kriget. Den stela framaxeln kommer från en 1949 Chevrolet pickup. Wheelie barsen i bakvagnen är riktiga från tidigt femtiotal så som de byggdes från första början.
Däck och fälgar passar in. Inte skivbromsarna fram men man vill få stopp också.
Bakaxeln är bytt till en Ford 9 tum med förstärkta 40 splinesaxlar och en spole från Strange.
Original helsoffa och baksäte sitter i. Dörrgångjärnen är osmorda.
-I love that squeek, säger JJ varje gång han öppnar dörren.
Motorn är inget han skulle orda om i en lokal, amerikansk tidskrift.
Det började med att han såg den nybyggda motorn på annons till salu för 20.000 dollar.
Han ville ha den men av olika anledningar ringde han aldrig. Så dök den upp igen.
Samma telefonnummer men nu 10.000 dollar. Jag måste åka dit tänkte han men så gick det som det gick och det blev inte av. Så kommer annonsen igen nu 9.500 och kort därefter 8.500. Nu tog JJ upp telefonen ur fickan och en röst sade:
-Jag och min bror fattar ingenting. Vi har lagt ner nästan 30.000 dollar i den här motorn men den verkar inte gå att sälja.
Intercoolern, säger JJ. Öltunnan fylls med is innan tävling. Bränslet från fuelcellen kyls ner innan det når de två förgasarna.
JJ åkte med en gång och fick se en av de största människor han stött på. En jätte. Brorsan är större men han är sjuk mumlade mannen som fick pengarna på direkten. Motorn var lustigt nog bara bromsad till försiktiga 795 hästar men byggd att gå överladdad i timmar på full gas dessutom på 87 oktan???
Senare har JJ fått veta att brodern inte var sjuk utan satt inne och deras storlek gör att folk känner till dessa bröder. Motorn var byggd för en båt. För snabba turer nattetid över dunkla vatten transporterande kemiska medel för invärtes bruk.
JJ startar bilen igen och varje rörelse hos den gamla Chevan får blodet att koka i ådrorna.
Solen går ner för snabbt. Skuggorna blir långa. Orden få.
Plötsligt känns asfalt och trafikljus lockande i ett mörknande landskap kantat av drakar, underliga sjöar, ormar, aligatorer, begravda bilar och maffiamotorer.
Jag rullar ut genom kameror och grindar och stannar inte förrän jag är hemma. Kliver ur och kastar en blick över axeln. Det är svart. Där ute i mörkret bor Wango Tango och jag har varit där . . .
