Blev det en backlash efter mäster Bernt Karlssons takchoppande live under Summer Meet Västerås och den blev stående? Gick luften ur? Sällan. Projektet ökade. by Krantz 
Låg bakom den en stund på vägen hem och bara njöt.
Originalbakrutan är kvar. Bara lutad framåt. Inte mycket har ändrats. Det är den försiktigaste choppningen jag har sett av alla bilder på nätet.
Knappt skönjbar vid en första anblick.
– Precis som jag önskade.
– Än en gång tack Bernt.
Börja aldrig skriva innan allt är klart
Så lydde rådet från en tidningskollega ”så man har kontroll hela vägen och vet utgången”. Men jag gillar inte kontroll.
– Jag gillar verklighetens oöverträffade galenskaper.
Följ kalabaliken i realtid.
Följ kalabaliken hela vägen till körbar bil med svenska nummerplåtar.
Del 0 Vill du läsa upprinnelsen till projektet, del-0 om du så vill, klicka här.
Del 1
Del 2
Satt hemma på söndagförmiddagen efter Västerås Summer Meet och bara glodde på bilen. Jag hade en Cadillac 59:a choppad av Bernt Karlsson. Overkligt. 
Eftersom det var juli handlade det mycket om att visa bilen för er läsare. Helgen efter cruisade den i Härnösand med dragstång och bleeding lights. Vi drog den tre mil enkel in till Nostalgidagarna Härnösand som satte nytt rekord med 2200 bilar på cruisingen efter Krantz Challenge under lördagen.
Hemfärden klockan ett på natten denna kalla sommar 2017 företogs i skoteroverall och vadderade handskar. 
Ännu ingen bärgare i sikte och 59:an skulle till Classic Car Week vilket startade om bara 12 dagar.
Gick in på blocket och köpte en liten söt FL6:a från 1993 osett. Den stod i Aneby 80 mil bort. Johan Larsson i Norrtälje som alltid ställer upp när det galnar till sig tog bilen ner, lastade den på flaket och körde hem den till Norrtälje. Sedan tog en annan vän, Tore Granbom sin bil, åkte till Norrtälje, lastade upp sin bil och körde den till Gussjö.
Sedan tog en annan vän, Åke Tjernell sin bil, körde hit, lastade Cadillacen och körde den tillbaka söderut till Rättvik. Åkes bil stod här i en vecka tills han kom tillbaka med Cadillacen och . . . ni fattar.
– Hobbyn med alla vänner är fantastisk.
Det cruisades med dragstång i Rättvik också. MAN MÅSTE. Nu skall den in i garaget i två år så att rulla förbi Fricks en gång i skalet inför bautameck var bara ett måste.
Justa bylingar
Vi passerade 8 poliser. Sju tittade bort. Den åttonde gled upp på motorcykel bredvid och undrade om den var trasig.
– Ja, sade sonen Gottfrid i Impala 70 caben som drog mej på varvet.
– Vi skall dra den till Knecktplatsen nu och lasta den på en bärgare, å det var ju alldeles sant.
Motorlyft, billyft, pelarborr, däckmaskin, kompressor kommer från Verktygsboden. Bara funkar år efter år. 
Men vad hände med bärgaren Jarmo skulle bygga?
-Inget.
Det är livet som det är bara. Menar du läsare att samtliga dina planer går i lås hela tiden? Jarmo hade en plan och en önskan att hjälpa mig med att bygga en bärgare. Fantastisk gubbe. Jarmo är en helsköning men sommaren kom emellan och tiden tog slut.
Sånt händer. Vi är de bästa vänner.
– Jag åker i lilla smålänningen från Aneby och är glad.
Övrig tid har spenderats på att blöta ner den. Cadillacen. Som jag har högtryckat den där bilen. Körde med roterande vattenbläster överallt hela tiden tills gräsmattan vissnade av all soda från sodablästringen.
När översida och insida var ”under vatten” slängde jag mig under och vattenfyllde den i en timme skjutande med högtryckstvätten.
– Resultat: En ren fröjd (ursäkta ordvitsen) att skruva med den.
Men ska du inte ramlyfta och sandblästra och . . . som på TV.
– Glöm det. Done that, been there 1985 och 2008.
– Kom ihåg ribban. En åkbil till Krantz & Myran. Ingen utställningsbil.
Gärna fin men med ribban en bra bit under molnen.
Fleetwooden från 1994 åkte in på lyften och ut efter 10 timmar. Då var kylare, frontens innanmäte, motor, låda och tank urplockad. Nu står den i grönskan på tomten som en kuliss och väntar på bättre tider.
59:an är nu inne i värmen och torkar för att aldrig mer bli nakenblöt. Den skall visserligen till Lack och Bilservice i Ljusdal fram på hösten för massering och karossjobb men jag tänker invänta en molnfri dag.
Sodablaästringen från A-mek i Uppsala håller fortfarande karossen rostfri. Sodan har en märklig inverkan. Plåten håller sig nyblästrat grå. Fast inte framskärmar och huv. Roger Andreassen på A-mek har en teori att en motorbrand någon gång ändrat plåtens egenskaper i fronten och att den därför inte är lika mottaglig för sodans rosthämmande egenskaper.
350 LT1:an från 1994 är alltså en Fleetwoodmotor men ja . . . alla vet ju att det är en Chevarova. I Corvetteversionen med aluminiumtoppar lämnar den 300 hästar.
I Cadillacversionen med järntoppar stannar effekten på 280hp och ett vrid på 450Nm att jämföra med original 59:ans 390 Cadillacmotor på 325 hästar och 430Nm i vrid.
Mindre cubiktum, färre hästar, mer vrid blir det alltså. Krantz har aldrig gått igång på fullgasväxlingar och burnouter.
– Krantzen är en glidare
Bakom sitter en 4L60E- låda som kopplas till original 1959 mellanaxel och bakaxel där utväxlingen är löjligt lika från 1959 2,94:1 till 1994 2,93:1.
Cadillacfronten gick iväg efter en kväll i garaget och det är nu öppet hav in till torpedväggen.
Måtten är löjligt lika. Avstånd från torpedvägg till motorfästet 55 cm lika 1959 och 1994.
Avståndet mellan motorfästena på balken 45 cm lika 1959 och 1994. Avstånd från motorfäste till nån slags inre frontpunkt 55cm på 59:an och hela 70 cm på 94:an.
Det blir mindre utrymme framför motorn alltså. Däremot är 59:an mycket bredare mellan innerskärmarna. Idiottrångt på Fleetwooden från 1994 blir himmelskt på 59:an. Kan byta tändstift bakom ryggen efter att den hamnat i här.
Nu skall motorn i och ur 10 gånger. Brukar vara så.
– Höres.
