Project Cadillac 1959 top shop del 15 av 500 kanske

Börja aldrig skriva innan allt är klart
Så lydde rådet från en tidningskollega ”så man har kontroll hela vägen och vet utgången”. Men jag gillar inte kontroll.
– Jag gillar verklighetens oöverträffade galenskaper.
Följ kalabaliken i realtid.

Del 0  Vill du läsa upprinnelsen till projektet, del-0 om du så vill, klicka här.
Del 1
Del 2cad59_06

Del 3

Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9

Del 10
Del 11
Del 12
Del 13

Del 14 

Kvarnströms mek&lack gör allt utvändigt plåtjobb samt lack på bilen. 

December 2018.
När detta skrivs har bilen lämnats in hos Robin Kvarnström,  KML i Kvissle söder om  Sundsvall.  Han har precis avslutat en 1958 Cadillac.  Den choppade Cadillacen står nu i denna monteringsverkstad  närmast att jämföra med en  tandläkarmottagning. Där skall plåten masseras och den lilla rost som finns svetsas.

Under tiden pågår arbete med delar till bilen i två andra verkstäder neråt landet.

Jag har länge fascinerats av Lennart Zackrisson i Hedemora.

Hans renoveringar, custom – och rodbyggen har allt jag gillar.

Linjeföring, harmoni, hantverk, snygga lösningar och gimmicks med  attityd. Elitserien helt enkelt.

Vi gillar alla olika stilar och stuk.  Att gå på en utställning och se olika tänk och formspråk är ljuvligt. Tröttnar aldrig att sitta på huk och studera en detalj som blivit till i ett garage någonstans.  Hantverk med stil och funktion kryddat med fantasi och glimt gör mig glad  och samtidigt ödmjuk i vetskapen att jag inte har de fingrarna …
Jag kan svetsa och löda och bocka och montera och dra el men i division sex.

Instrumentbrädan i en 1959 Cadillac är alltid stoppad.  Det handlar om en puffig dämpning klädd i en slags vinyl, ibland utbytt till skinn.
– Sobert, classy säkerhetstänk anno 1959.


Jag gillar när bilens färg och form återspeglar sig i inredningen när man sitter och kör. Solkatter eller inte, blanka färger, krom och pressningar i stål, skall det vara. Jag vill ha en lackerad dash.  Den här Impalan hade Samuel Strand satt fart på med lack och bladguld.Skickade brädan till Samuel Strand i Umeå som avlägsnade stoppningen och blästrade den ren och snygg. Därefter var det min tur att fundera ut fortsättningen.

Den kom tillbaka med hål, fula skarvar, misspassade radier och äckliga hörn. Helt okey stomme att klä men för att lackera – näeh.  ”Hornen” i brädan där klocka och cruise control sitter är i själva verket papprör som klätts in.

En gång gjorde jag ett reportage i USA  om en 1954 Cadillac Le Mans.

En bil tillverkad i fyra exemplar. Den ser ut som en stor Corvette och värderas till 30 miljoner dollar. Harley Earl hade en.

Jag satt i den och såg hur den hade en rad med mätare till höger om ratten.  Inte 52mm mätare som vi har utan de något större 67mm.  Klockan i 1959 Cadillac är också 67mm i diameter. Jag ville ha en rad med mätare i stål ut till höger, som i Le Mansen.Photoshopade och det passade med min tanke att ha radio delete i Cadillacen.  Med radion avlägsnad ur instrumentbrädan skulle mätarna få plats. Klockan skulle helt enkelt få sällskap av två mätare till.

Radio delete av tre skäl. 
1. När jag åker gammeljänk ensam vill jag höra motorn och bilen och växlingarna och vägen och karossen och mullret. Jag vill njuta av maskinen som tar mig framåt.

2. När Myran med flera är med vill jag inte spela radio. Jag vill höra vad de har att säga. Samtala, umgås, tjöta.

3. På cruising kan det vara trevligt med Roy Orbisson men då är saken att det står en Galaxie cab bakom som dubblar.  Alltså 9 18-åringar med 36 högtalare, 72 meter kabel, 144 top hits, 288 spotifylåtar, 576 watt i diskanterna, 1.152 watt i mellanregistren, bensin för 2.304 kronor, batterier i skuffen för 4.608 kronor och sub-basar på 9.216 watt. De glada ungdomarna spelar för mig hela kvällen, även när de åker utanför stan och tankar. Jag behöver ingen radio.

Custom dash. 
Jag vågade ringa den mångfaldigt prisbelönta bilbyggaren  Zacke i Hedemora.
– Ehh, hej. Skulle du vilja bygga dashen till min Customcadillac?
– Javisst.

En månad senare stod jag i Hedemoragaraget med en kantig plåtbit från 1959. Lennart höll på att bygga en 1932 hotrod. Den stod på hjulen i garaget men inte mer.
-M-men är du mitt uppe i ett projekt, sade jag. Då skall inte jag störa.
– Vadå, jaha den där, nämen den är strax klar. Ska bara ha golv och kyl och avgassystem och el och inredning och glas och lack och . . . .

Han hade redan förberett ett bord för dashen, lade varsamt upp den fladdriga biten och studerade den.

Jag sneglade på rodden och vetskapen om hans fantastiska byggen borrade som en spik i nacken.

Jag platsar inte. Inte alls. Jag fattar inte att jag får lira boll i den här divisionen.
-Hur har du tänkt nu då sade Zlatan … eller förlåt jag menar Zacke.
– Nämen gör som du vill, sade jag.
Han stannade upp och tittade snällt på mig.
– Och jag vill göra som du vill, sade han vänligt som till en femåring.

Allting blev kul. Vi pekade och mätte och siktade och Lennart ritade med tuschpennan.  Glädjen hoppade i bröstet.  Vilka snygga grejer han föreslog och jag kommer att få sitta och titta på hans bräda varje gång jag kör.


Hemma igen ringde Roger Andreassen på A-mek som sodablästrat bilen och gör all krom och allt rostfritt. Han hade avkromat och shoppat ventilationsrutorna nu. En glad kille som kan göra vad som helst i vilket material som helst.

Från Californien hör Bernt Karlsson av sig med jämna mellanrum, han som choppade taket på bilen live under det historiska, första Västerås Summer Meetet 2017.

Jag har börjat med gruppresor till Florida.
Christer Malm, Cadillacmannen, som mest troligt gjort världens finaste renovering av en 1960 Cadillac Seville, var med på första resan. Vi blev goda vänner. Han kommer också att lägga sin hand vid någon detalj på custombygget framöver.

Bilen blir inte min. Bilen blir hobbyns.

 


Läsa mer sånt här! Du har kommit till motortidningen på nätet  Worldkustom.com Kolla in resten av månadens artiklar.  Här hittar du arkivet med alla tidigare nummer Ha kul!

sticker

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *