Fifty shades of grey

Jag satt i bilen på en storköpsparkering och väntade på Fia och då slog det mig.  Medelsvensson i dag måste leva ett väldigt tråkigt och dystert liv. De måste tyngas av sorger och tragedier där allt verkar nattsvart. av Jan Silèn

Färgglatt 50-tal
När man tänker tillbaka på 50-talet som var möjligheternas årtionde, allt var bara positivt och glatt med stor framtidstro efter att andra världskriget tagit slut. Allt gjordes i glada färger, bilarna målades i två eller tre färgglada nyanser. 

Nu sitter man här 2018 och tittar på svenskens färgval när han köper ny bil.
– Nittionio procent av bilarna på parkeringen är svarta, vita eller fifty shades of grey. Det finns  grått, silver, silvergrått, svartgrått, ljusgrått, mörkgrått, gråvitt, kanske på sin höjd att man ser en mörkblå bil men då är den så mörkblå att den ser svart ut.

Tråkiga färger
Hur tänker man när man köper ny bil och väljer färg? Är det mode med mörka dystra färger?

Finns det inga andra färger att välja på. Är det denna karta med färger som bilköparna har att välja i?

Titta på en parkering i vilken svensk stad som helst.  Titta på bilarna ni möter efter vägen, bara gråa, svarta och vita bilar.Fel på biltillverkarna
Eller är det fel på biltillverkarna som ser framtiden i grått? Har miljöpartisterna slagit undan framtidstron hos biltillverkarna?  De ser sin undergång komma och erbjuder bara begravningsfärger. Titta i en bilbroschyr från 50-talet vilka fina färgkombinationer som erbjöds och jämför med dagens.

 

Snart erbjuds det säker att köpa svart/vit TV igen också för framtidstron verkar vara körd i botten.

 

 

Färgglatt 70-tal
På 70-talet erbjöds det färger på bilarna men om det var snygga färger går ju att diskutera men det var färger.

Har svensken så tråkigt nu för tiden? Finns det ingen positiv syn på framtiden eller är man för feg att sticka ut ur mängden med en glad färg på bilen? Är man rädd för vad grannarna ska tycka vill man inte synas?

Kanske dysterheten började redan på 80-talet.
Minns när man hängde nere på Gulfmacken på fredagskvällarna innan det bar iväg på nöjen.

Medelåldersgubbarna kom efter jobbet och laddade upp för helgen. De köpte ett sexpack Prippsblå, Expressen, Aftonbladet och en chipspåse.

Då var helgnöjet räddat. Ja, nån enstaka köpte ett paket Black Jack också så lite glädje fanns nog kvar då, fast glädjen var ju förstås klädd i svart.

 

 

Gnarps raggare 1968
Se här vad Gnarpsraggarna 1968 hade roligt en eftermiddag i baren på Gulf men så åkte “vi” också i färgglada bilar. Den lille femåringen är jag. Han till höger heter Kurt. Han som skymtar till vänster i föregångaren till Krantz jackan är okänd. Vi hade  glimten i ögat och skämtade till det när kortet knäpptes.

Själv har jag aldrig haft råd att köpa en ny bil men om jag skulle få råd att köpa nytt så blev det ingen av dessa dystra färger. Mercan skulle ju vara blyertsgrå original.Jag lackade den i granna färger.  Mycket snyggare tycker jag men alla får väl göra som de vill.Jag har fått lite synpunkter av färgvalet av förståsigpåare. 
– En Mercedes ska inte målas så där, säger de men jag vägrade måla den grå.


Läsa mer sånt här! Du har kommit till motortidningen på nätet  Worldkustom.com Kolla in resten av månadens artiklar.  Här hittar du arkivet med alla tidigare nummer Ha kul!

sticker

One thought on “Fifty shades of grey

  1. Du har så rätt så,men fransmännen sticker ut hakan med att måla taket å lite på sidorna på nya C3 orna.
    Vit bil med rött tak eller ljusblå med mörkblått tak har jag sett

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *