Lu’ är en sån där som får en idé till en bil som inte finns och därefter bygger den själv. Uppfinnaren och ingenjören strosade på skroten med tumstocken i hand. 
Bra grejer till bra priser, säger Krantz
Det är ännu en het dag i sydvästra Florida. Termometern vibrerar på 30.4444 Celsius i skuggan för andra veckan i rad. Det innebär fyrtio i solen på garageuppfarten. Luften står stilla
. Min stora, svarta kamera är redan kladdig.
– Water?
Jag ser honom knappt så stor han är. Han skickar sin fråga från den välanvända fåtöljen inne i garagets skugga.
– Please, svarar jag och han reser sig och går tre steg till drickakylen.
Alla har kylskåp i garaget. Slår mig ner bredvid Luther Stoddard från Colorado.
Som så många andra har han flyttat till sydvästra Florida på gamla dar. Här kan krigare från arbetslivet låta pulsen sjunka under vajande palmer omgivna av varma hav. Här är allt enkelt, bekvämt och behagligt för den som sparat.
Träffade Lu’ på en av de otaliga bilträffar som rullar alla dagar i veckan. Lu’ är en stillsam kille på dryga 70. Jag trivs omedelbart hos Lu, sippar vatten och skriver Rustoleum Blue på mitt fuktiga papper. Det är färgen på Oldsen det. En rostskyddsfärg för industrin.
Mannen som byggt industrirobotar behärskar det mesta inom metallurgi och dataprogrammering. Bilar har han alltid byggt. Skinande blanka med nya inredningar och prål men Oldsen utstrålar Lu’ Laidback anno 2022. Han öppnar dörren.
– Kartong!
– Mm. Jag har sågat masonit och stoppat och klätt många gånger men …
Jag tittar på honom.
– Jag behöver inget annat än kartong. Blir det smutsigt byter jag bara ut den, säger han
Inga ursäkter, inga vridningar. Bara rak sanning.
-Vill du åke en sväng?
Frågan kommer på dialekt.
Jag har haft två äldre bröder, båda borta nu. Vibrationen jag glömt att jag förlorat susar åter genom min kropp. Jag är på andra sidan jorden men storbrorsan undrar om jag vill åke. Ljuvligt liten sätter jag mig i på passagerarsätet och Lu’ väcker V8:an under den långa huven. Hjulen börjar rulla. Nytt bygge. Nya ljud. Nytt sätt att fjädra. Denna underbara förstagångskänsla, ännu en gång. Hastigheten ökar.
AC:n avstängd, överväxeln aktiverad, rutorna öppna och kartong i dörrarna. Skyline Boulevard breder ut sina generösa filer och vi är välkomna att gasa. Vi kör rakt söderut mot havet, mot solen och livet är perfekt.
Motorn ja. Lu’ köper ingenting på postorder från hotrodföretagen. Han shoppar på skroten. Motorn är en gammal 350 från 1986 som borrats till 355 c.i. med en Th 700-låda bakom sig. Bakaxeln är från S10, den lilla pickisen från Chevrolet. Faktum är att allt står på ett komplett chassie från S10.
Initierade byggare vet att S10-chassiet är populärt med sin längd, bredd och utformning som bas för ett bygge. Man får modern fjädring, styrning, skivbromsar, tank och elpump på ett bräde. Lu’ bättrade dessutom på styrningen ytterligare med kuggstångsstyrning från Corvette.
Lu’ hade något sånt här i tankarna när han gick på den oändliga fyrtiotalsskroten med rostfria karosser från yester years. Han letade en 39:a Cadillac av någon form när Oldsmobilen dök upp i raderna. Lu’ stannade.
Bilen var en 4d sedan utan motor. Han började mäta och såg att anteckningarna från 1939 Cadillacen visade att fronten var till och med något längre på Oldsmobilen. Det avgjorde saken. Oldsmobile 39 it is!
Taket sänktes och sidorutan på sedanen längst bak flyttades fram att avsluta den tvåsitsiga hytten.
– Jag fick göra 37 snitt i dörrstolpen för att få det som jag ville, säger Lu’.
Vi kommer ner mot marinan med restaurangen som fått sitt namn efter smugglarperioden då tunnor med rom halades iland här, Rum Runners.
S10 bakaxeln medger breda fälgar. Bak 10×15 tum och fram 8×15. Sänkfjädrar och droppade spindlar fram med Astro Minivan bladfädrar bak och sänkningsblock sätter stancen. Flaket är av egen tillverkning med originalskärmarna från Oldsen. Stötfångaren håller karossen ren från lampor. Den är tolv tum kortad från en 1985 El Camino.
Rutorna är av lamellglas och framrutan är limmad i vinkeln med RTY glaslim. Ljusinsatserna med blinkers köptes färdiga.
– Bygget tog 3,5 år och då var jag i garaget varje dag även julafton, säger Lu’.
– Jag ville köra den någon gång och tiden rinner ut.
Därför åker de hundratals mil tillsammans Lu’ och hans bror Butch. Bara de två. Colorado, Ohio, South Carolina Eastcoast, Route 66. Bilden är tagen nära Gettysburg Battlefield i Pennsylvania.
– Men vadå, sitter ni ensamma i var sin bil och plöjer hundratals mil asfalt?
Han ser på mig med snälla ögon.
– Ja, såklart. Det är ju det som är grejen med att åka tillsammans.
Brorsan Butch hade pratat i flera år om att sänka taket på sin 1936 International. Lu’ åkte dit en dag och sågade av det när brorsan var borta i ett ärende. Jaha, därifrån var det ingen återvändo. De hittade en bakände ifrån en 47:a Ford pickup. Den visade sig lina upp perfekt med karosspressningar och allt. Motorn är en femliters Ford-V8:a.
Det övriga som behövdes tillverkade Lu’ som även gjort egna fotsteg och dörrlister till sin bil. (Och kartongdörren). Det finns massor av plats i Lu’s bil och gott om plats mellan huvudet och det sänkta taket.
-Ja, det skulle bli en bil att åka i varje dag och jag hade ju byggt några så jag visste hur jag ville ha det. Tiltstången är från en Chevrolet midsize.
-Vad är det för säte?
– Ehh, jo jag satt i det på bilskroten och tyckte det var skönt. KIA Sedona minivan back seat.
Värmen ökar mot eftermiddagen. Det kommer bli ännu en het afton. På hemvägen tackar jag Lu’ för en bra dag.
– Every day is a good day, sade han.
