COE vad är de´.

Goda vänner har vi blivit genom 13 år i Florida Paul Hodson och jag. Gassern startade på ett halvvarv och hjulen med mycket gummi som jag älskat sedan jag var 13 började rulla.

Kackelmotorn värmde upp där vi ruppeti ruppeti ruppeti ”smög” ut ur bostadsområdet. De vi mötte vinkade glatt.
– Grannarna är vana, log Paul.

Han svängde ut och WHAM ettan, tvåan rykande däck och himlen i rutan.

Grabben har passerat 70, avverkat hjärtstopp, kör på en lunga med nedsatt funktion och jobbar deltid.
– Pensionen är bara skit och demokraterna skänker bort statens pengar till de som inte vill jobba. Nu skall det bli nån allmän sjukvård också så att jag skall betala andras operationer.  Jag som jobbat ett helt liv för min sjukförsäkring ska plötsligt, som fattigpensionär, pröjsa medelklassens glasögon.

Han skrattar.
– Ja, vad skall jag göra? Landet är helt fucked up. Man kan bara skratta åt galenskapen.
– Jag bjuder på lunch på Dennys, är du hungrig Lars?

Vi är på väg till Pauls kompis Tim. En racer med garage som ur en tidig Start & Speedtidning.

55:an ryter i omkörningsfilen och de öppna rutorna vräker in 30-gradig luft.

Hos Tim Cotton står den parkerad mitt på gården. En COE är en lastbil där man sitter uppe på motorn istället för att ha motorn under en huv framför sig. Cab Over Engine.  Vad säger vi? Frontbyggd kanske.  Tim har ändrat på allting. Växelspaken är från en ölpump.

Den är inte klar men tiltratten har kommit dit och den limmade rutan och sätena .

Kromade stacks reser sig mot himlen och flaket är en vacker historia i aluminium. Den är liksom klar i stora delar men Tim säger att det är mycket kvar. Motorn är en Chevrolet 6,2 Diesel från 1982. Trucken en GMC från tidigt 40-tal.

Tim pratar om flera byggen parallellt.  I garaget är julklappspaketen öppnade och skiner än mer inbjudande än omslagspapperet.

Allt är stort, maffigt och imponerande. Precis som USA när dessa grabbar var 18.