Många verkstäder slår bakut när man kommer med en gammal amerikanare.
Inte Robban. Tvärtom. Han skulle helst bara mecka med jänkare.
Krantzen minns 80-talet när mekanikerna i Härnösand gapskrattade åt ynglingen i träskor och jeansjacka som ville ha en framvagnsinställning.
-Den är för tung.
-Vi har inga verktyg, mått eller data.
-Lyften är för kort som tur är hä, hä.
– Vad är det där för sommarladugård du kommer med.
– Usch aldrig en amerikanare över våra trösklar.
Allvarligt alltså. Ville man ha en framvagnsinställning på en Impala ansågs man äcklig. I Kramfors fanns Christer men innan man fann honom. Det tog 20 år.
-Ja, hjälp vad mycket skit man fick av M6-skruvare på den tiden innan hobbyn vände och alla skulle ha en ”finbil”.
Lackerare var lika svårt.
Bilmålare tjänade mycket bättre på att göra 25 korta Golfskärmar åt Trygg Hansa än ta långbrädan och få fason på en Chrysler.
Möt Robban i Härnösand.
En stor befrielse. Uppväxt i amerikanare. Har en storebror med flera amerikanare. Själv totalt förlorad i amerikanare. Älskar original och ”rätta” skruvar. Tänker i tum och njuter varje gång han får in en riktig bil som är 50 år gammal.
– Jag skulle helst bara skruva med riktigt USA-järn, säger han.
Han tar allt såklart och vanligast är försäkringsskador. Bilskadeservice heter firman
men plötsligt händer det och Robban får ta fram 9/16 hylsan och 3/8 bulten.
På lyften står en 67:a Cadillac cab. Sufletten går inte upp. Jimma som äger bilen kan säkert fixa det själv men han prioriterar att göra sitt jobb, sin profession som han är bäst på och låta Robban titta till Cadillacen som han är bäst på. Praktiskt, ekonomiskt, enkelt.
Rätt man på rätt plats. Vi ser det överallt.
Nypåstigna i hobbyn som lämnar in sin bil för bromsbandsbyte eller gamla skruvare som tröttnat på att ligga i parkeringsgaraget med sladdlampa.
Har du nåt vingel med kryssarbilen. Besiktningsproblem kanske.
– Ring Robban, som det står i annonsen. Ju mera V8:a ju bättre arbetsmiljö, är hans summering.
Och apropå lack. Robert Wiklund som han heter ÄR bilplåtslagare och i samma lokaler finns Leffe med raggarbil han också.
Leffe äger billackeringen och åker Galaxie cab. Där jobbar också Uffe som skruvar ihop Chrysler V8:or som vi byter batterier i fjärrkontrollen.
Allt på ett ställe. Bara så du vet.
– Centralt mitt i Sverige.
Proffsigt.
Jag har haft förmånen att lämna min vardagsbil till Robban och Ledde. Snacka om välgjort jobb och snabb service! Rekommenderas stark!
Robban har fixat min krockade Opel och Leffe har lackat fixad rostfläck på min Nova. Klart bra grabbar (Uffe också)
Det ljud som alstrades när man vred om startnyckeln i min Cheva Tahoe skar i öron och hjärta. Startkransen? Startmotorn?… Efter två timmars tafatt felsökning och starförsök, utan resultat, var kontentan:
Det här slöseri med livstid. Jag kan låtsas hur mycket jag vill – någon mekaniker blir jag aldrig. Jag lämnar in skiten.
Mamma bogserade mig till Bilskadeservice en småregnig majkväll. Följande dag ringde jag och förklarade varför min bil stod och skräpade utanför portarna. Robban visade sig vara på semester till nästa vecka. Oflyt, tänkte jag. Dagen efter ringde telefonen. En flyhänt Markus hade intresserat sig för eländet, konstaterat “avsmullen startmotorbult” och ersatt denna. Bilen går som kulan nu. Fett skönt. Mammor är fantastiska, men att bli skjutsad till och från jobbet kändes….. inte så ballt.
– Tur att vi har Bilskadeservice.