Yankee Car Club Ystad bildades redan 1975. Mitt under den första importvågen av amerikanska fordon till Sverige. by Krantz
Det var under den här tiden importen blomstrade och vi fick 440 Cudas, Shelby 500KR och 454 Cheveller till Sveriges samhällen och byar.
En fantastisk tid. Jag (Krantz) minns själv i gränslandet mellan moppe och bil hur det viskades att ”Nyberg” hade kört 218 på Skuleskogen.
När han tankade på Texaco i Docksta hängde mopedisterna på styret ordlösa med ögon som golfbollar. Nyberg hade en -69 440 Charger.
Här, i den testosteronstinna tiden av jeansjackor, muskparfym, popkammar och träskor, bildades 5/10 1975 i Skåne Ystadsklubben vars klubbkåk vi tittar in i.
Redan 1977 fick de hyra denna lokal i Bussjön. 1994 tilläts klubben avstycka marken och är sedan dess på egen mark. Det krävdes att medlemmarna borgade för lånet men allt har gått bra och idag är man skuldfri.
1993 drog man igång den omtalade Ystadscruisingen. Omtalad för att den bitvis gick på en cykelstråk på stranden helt nära havet. Underbart vackert i en tid när det började med en samling av 38 bilar bakom Finamacken.
Idag kommer 1000 bilar. Uppsamlingen är flyttad utanför stan, crusingen går inne i centrum och cyklisterna har fått tillbaka sitt strög vid havet.
Krantzen blir upphämtad i en Cadillac 1959 av Niklas Bladh
Jag vill genast köpa den , hel tutring och allt ångar jag men Niklas Bladh är lugnet själv. Jag kan inte ens åstadkomma en krusning på utan.
-Nu är vi framme, gissar jag att han säger.
Klubbhus med garage till höger och till vänster bor en av krigarna från tiden de begav sig med klubbstart, cruisingstart, ombyggnadsstart, låntagande och allt.
Han heter Bengt ”Ämnet” Andersson som för övrigt köpte första Colorod 1970, första Wheels 1977 och har kvar alla.
-Nämen det är bra att kunna titta till stället enkelt, säger Ämnet och skramlar med nycklarna där vi korsar den lilla grusvägen.
Ämnet på Ystadscruisingen. Idag garderad för alla väder iklädd Pontiac med sufflett, solglasögon och flärpande badmössa.
Kåken är av den kalibern ingen bilklubb skulle tacka nej till.
Här finns en bra festlokal, garageplatser, mekplatser, rejält kök, en mysig innergård, parkering och grillplatser i det gröna.
Baren och biljarden väntar bara på att bandet skall slajda iväg sydstatsrocken och få benen att röra sig.
Apropå benen. Det gäller att se till så man inte hamnar snett i entrén med dess ingjutna emblem i betongen.
Man vill ju inte kliva på sitt favoritmärke.
Kan tänka att trappen gett upphov till många gliringar genom åren.
– Va fasen kliver du på Dodge din jädra GM-drummel.
Fint reportage, tack för reklamen!